tisdag 22 februari 2011

Får se inköpen som bistånd

Blir prisvärd om du flyttar perspektivet.

Vår lunch i Grekland, om vi inte befinner oss långt från där vi för tillfället lagt våra hattar, är väldigt invand.

Det självklara valet under många år och ärvd från mina första båtluffar i ö-världen för 25 år sedan.

Morgonfärskt bröd från byns bageri.

Skäres i skivor.

Riktigt fet majonäs, gärna av märket Hellmans.

Smetas i botten.

Tonfisk på burk i rikliga mängder.

Trycks ut i ett jämnt lager.

Lokalodlade, solmogna och vanvettigt smakrika tomater.

Skivas likaså och sprids i önskad mängd över tonfisken.


Grön paprika i skivor om 13-åringen är med, hon är besatt av paprika, och krispig röd lök. Också den odlad på Den lilla ön.

Salt.
Peppar.
En stor succé är skapad för både stora och små, ren genom många leder.


Men det är det där med tonfisken.

I ett land där all färsk fisk är dyr, med ett utfiskat hav och knappt några fiskare kvar heller som följd, så kan de ju inte dumpa priset på tonfisk på burk.
Någon slags balans mellan firrarna måste det vara och årets värde på tonfisken uppgår till 30 kronor burken.
Tre i ett pack kan du får för 76 kronor. Normal storlek, som Ica:s egen här hemma.

Det kan knappast kallas prisvärt.


Rasande gott, förvisso, men inte prisvärt. Och jag är som min bror i de allra flesta fall; saker ska vara prisvärda.

Tonfisken inte undantagen.

Delfinsäker tonfisk på burk.


Varje år pratar vi om att vi borde ta med oss tonfisk hemifrån, här där de kostar en tredjedel, men var gång när vi kommer till beslut och handling; orka.
Vem ids släpa ett kilo tonfisk i packningen till Grekland bara för att vara prisvärd och ekonomisk?

Jag har i alla fall rest alltför mycket med mamma och pappa i min barndom, med bilens bagage fylld av spaghettiringar och Felix köttfärssås på burk.


Jag har alltför många gånger suttit på campingplatser i Spanien och Italien och värmt persiljejärpar i sås på triangiakök för att riktigt uppskatta tanken att släpa konserver genom luftrummet på 10 000 meters höjd över Europa.
Efter halva semestern i år, två veckor, reser jag med barnen in från Den lilla ön till Aten för att sätta dem på planet hem till Sverige.
Jag har även sidouppdraget att fixa billigare tonfisk ut till Vår lilla ö, där min make väntar.

Det går inte.


Tonfisken är lika dyr precis överallt, på den stora supermarketen likafullt som på den lilla mini-marketen invid hotellet, och jag bestämmer mig.

Vi får istället se våra tonfiskinköp varje sommar i Grekland som en biståndshandling.

Som vår möjlighet att stärka upp det grekiska budgetunderskottet så att de slipper att strejka när barnen ska flyga hem ensamma över Balkan, Centraleuropa och halva Sverige och krångla till det för oss.
Först då kan tonfisken kallas prisvärd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar